Jag sitter och längtar bort till en strand. Den strand jag kommer att befinna mig på inom en månad, i värmen, med familjen.
Verkligheten är mindre lockande. Jag sitter med hemläxan och nöter. Ingen inspiraton har infunnit sig, men jag passar på då Willemo är hemma hos sin mormor och morfar. Lugna stunder mitt på dagen är en bristvara och jag har varit alldeles för trött på kvällarna för att kunna sätta mig med detta.
Men nu är en del klar och innan jag går och lägger mig ikväll ska en till vara klar.
Nu jä*lar!
Hörde just tvättmaskinens pip vilket betyder att den är klar. Måste ta tag i den innan jag glömmer bort den ingen. Minne som en guldfisk...
Visst har man ett glamoröst liv? Men snart är det i alla fall semester!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar