Mamma Karins syltbollar

För er som undrar så har jag enbart slutat med godis. Inte fika, men det har jag dragit ner på. Lite glädje i livet måste man väl ha kvar. Här kommer ett recept på glutenfria kakor som toppar min och gubbens favoritlista..

• 125 g margarin


• 3 msk strösocker


• ½ ägg


• 2 dl Majzena eller potatismjöl
  
  Fyllning: ½ dl fast sylt
  Grädda 175-200 grader i ca 10 min
  
  Rör matfettet smidigt. Tillsätt socker, ägg och "mjöl".
  Forma degen till små bollar och platta sedan lätt till dem. Gör en fördjupning i mitten och fyll med lite sylt.
  Grädda kakorna tills dom fått en svagt guldgul färg.

Lycka i kakform

Hittat det ultimata lyckopillret.

The Fine Cockie Co.

Var igår på Kronan för att slänga en gammal möbel och på vägen hem ser min kära karl att Frost Choklad hade öppet senare på kvällen. Han blir helt till sig och sagt och gjort efter middagen packar vi in oss i Doris tillsammans med svärmor för att besöka denna lustens näste.

Han köpte diverse praliner och jag inhandlade 2 cockies med smakerna Blueberry Hill (bilden ovan) och Rocky Mountain Road. Mums.

En vanlig vardag, men ändå...

Igår hade jag en helt underbar dag med en tur till Pite med Gunsan och sedan en middag med svärisarna.

Stadstrippen slutade bara med ett nagelack men hittade några intresanta föremål som jag ska ta med gubben på stan för att kika in. Hittade en perfekt present till lilla Ebbe och en riktigt cool kofta på Gina, men jag blev lite snål och behöver lite övertalning om att det är värt slantarna. Jag har i alla fall sovit på saken och ska handla några örhängen fårn Cubus och kanske ett halsband som matchade.

Willis fick en gåstol av sin farmor och farfar så är det en himla fart på na. Tur att hon inte har på sig halksockarna för då hade det inte varit någon hejd.


Nu är det en snabb frukost som gäller och väcka gubben. Denna brutta ska till gyn för efterkontroll och då får pappan ta lillan.

Stegmål för vecka 41

Jag ska klara över 100 000 steg denna veckan. Det är bara så. Vågen pekar på för mycket, 78 kg. Illa! Nu ska jag ner minst 5 kg innan december. Hejja mig ♥

Äntligen..

Ja, jag vet att jag har varit dålig på att bogga nu några dagar. Jag har inga undanflykter, utan det är lite av slöhet och lite av att livet kommit imellan..

Jag klarade inte 100 000 tror jag. Min nya fina och "flachiga" stegräknare lyckades nollställa sig. Jag tror att det kan bero på en S.B.S:are (skit bakom spakarna). Annars så har helgen gått som på räls. Vi firade Jockes morfar som fyller 80 år på lördagen och i söndags var det dax för baby-sim igen. Kvällen avnjöts med fina vännerna Benny och Madde och lite Risk Transformers.

Jo, ja har en nyhet. Jag har slutat med godis. För ett tag i alla fall. Verkar som att det krävs hårdare tag för att minska i vikt. Enbart röra på sig verkar inte bita på mina kilon, så nu gårr jag till roten av det onda. Jocke blev lite indragen han med, för nu är godis bannlyst här hemma tills jag känner mig redo.

Imorgon blir det en tur på stan, men i Pite. Fina Gun ska dit och då hänger jag och Willis glatt på. Ska bli riktigt mysigt.
Nu en snabb dusch och sen krypa ner i den renbäddade sängen och mysa under det härliga vintertäcket som jag äntligen tagit fram.. Lycka

"Hej hå hej hå vi mot målet gå..."

Mina steg så här långt:

Måndag: 15021

Tisdag: 22991

Onsdag: 14261

Torsdag: 15047

Fredag: 13322

Lördag: 44 (än så länge)

Söndag: ?

__________________

Totalt: 80642

Jag satte ut som mål 85000 i början av veckan, men kommer att öka upp det till 100 000 minimum.

Idag kommer det nog inte bli så många steg, vi ska på 80 års fest ikväll och då har vi lämnat bort vår lilla fyrfotade bebis. Men innan dess en sväng på staden för att handla pappsens beställning.

Otto för en herrans massa år sedan när han hade blivit påkörd

Jag kan om jag vill

Jag har varit en hurtbulle idag. Det händer inte varje dag men idag har jag:

• Sytt gardiner till vardagsrummet
• Strukit
• Diskat
• Tvättat 2 tvättar
• Gått långpromenad med Jackie
• Städa toan (ska göra det så fort jag bloggat klart)

Willis har varit gladare än gladast hela dagen och varit mycket nöjd med att ligga på filt och roat sig själv. Hon har en ny favvosak, min svart-/rosa-/silverfärgade sjal. Har hon den så är man tydligen hur gla' som hellst.

Imorgon får jag besök förhoppningsvis av några tjejer från jobbet. Ska bli hur kul som helst! Sen på kvällen kommer Jackie och vi ska ha en svullar-kväll, men en prommis med doggarna först sen svull. Hon har bakat äppelkaka och jag har vin, klockrent!

Nej här blir inga barn gjorda eller i mitt fall toaletter städade.

För att citera en av mina kommande gäster; Adjöken fröken!

Kurragömma

Willemo och Jocke leker kurragömma, men har nästan tröttnat när jag kommer fram med kameran. Här är i alla fall ett litet klipp på hur mysigt dom har tillsammans.

Haha

Här kommer ett inlägg med lite mer muntert inslag.

Ett mail från Gullpappa innehåller följande länk:

http://www.blocket.se/kronoberg/Kanns_livet_tomt_och_innehallslost__29388018.htm?ca=1_11&w=3

Värsta känslan jag varit med om

Willis är idag 5 månader och det betyder BVC besök.

Min "lilla" fis är nu 61,5 cm lång och 6495 g tung. Känns lättare om man skriver gram :)

Det är även vid 5 månader dom får sin andra omgång av vaccinationen. (Difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och pneumokocker.) Det är jobbigt med sprutorna. Man ska hålla i lillan så hon inte kan röra sig och sedan sticker sköterskan henne och sprutar in medlet som svider.

Willemo blev arg vid första och vid andra blev hon så arg att hon slutade att andas.

Jag sitter alltså med mitt barn som är först högrött i ansiktet sedan helt vit. Hon var jätteborta och svarade inte alls på försök till kontakt. Inga andetag tog hon heller. PANIK!!

Springer med Willis i mina armar med lika chockad Jocke i släptåg och barnmorskan i täten mot akutrummet. Doktor tillkallas under färden och Willis läggs ner på en brits.

Nu andas hon, är chockad med hon andas.. Doktorn lyssnar lite på hjärtat, men nu är allt normalt igen. Fy F*N vad jag blev rädd, men jag handlade ändå bra tycker jag själv. Blev inte hysterisk utan bara rask.

Nu sover lillan i vagnen och inte förrän hon är ett år ska vi tillbaka för nya sprutor. Tack och lov för det.