Värsta känslan jag varit med om

Willis är idag 5 månader och det betyder BVC besök.

Min "lilla" fis är nu 61,5 cm lång och 6495 g tung. Känns lättare om man skriver gram :)

Det är även vid 5 månader dom får sin andra omgång av vaccinationen. (Difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och pneumokocker.) Det är jobbigt med sprutorna. Man ska hålla i lillan så hon inte kan röra sig och sedan sticker sköterskan henne och sprutar in medlet som svider.

Willemo blev arg vid första och vid andra blev hon så arg att hon slutade att andas.

Jag sitter alltså med mitt barn som är först högrött i ansiktet sedan helt vit. Hon var jätteborta och svarade inte alls på försök till kontakt. Inga andetag tog hon heller. PANIK!!

Springer med Willis i mina armar med lika chockad Jocke i släptåg och barnmorskan i täten mot akutrummet. Doktor tillkallas under färden och Willis läggs ner på en brits.

Nu andas hon, är chockad med hon andas.. Doktorn lyssnar lite på hjärtat, men nu är allt normalt igen. Fy F*N vad jag blev rädd, men jag handlade ändå bra tycker jag själv. Blev inte hysterisk utan bara rask.

Nu sover lillan i vagnen och inte förrän hon är ett år ska vi tillbaka för nya sprutor. Tack och lov för det.